Jonna hade tidigare tävlat med sin dvärg pudel i många år, men varit ifrån agilityn en längre tid då Bazze kom in i hennes liv. Men det tog inte så lång tid förrän hon var fast igen och började träna så smått med oss. I början förstod Bazze inte alls att man skulle hoppa över hinderna, han gick under, snabb var han inte, allt skulle gå i sin lilla takt. Hans koordination var fullständigt usel i början.

Efterhand som träningen fortskred började han förstå tjusningen med agility. Det är nog tackvare hans kontinuerliga träning som han, peppar, peppar….. håller sig frisk och kry i benet. Bazze är en orädd och okomplicerad hund som gör att varje träningspass är ett härligt träningstillfälle. Han gör alltid sitt bästa, varje fall utifrån sitt perspektiv.

När Jonna började tävla så sa hon att hon INTE tänkt flänga runt så mycket som hon gjort med Pyret. Det var så det började för mig och Bazze. Han fick hänga på mig och Etna om vi åkte och tävla där matte Jonna inte skulle.

År 2007 blev det jag och Bazze på nästan heltid på banan. Matte Jonna blev gravid och inte alls så atletisk som tidigare. Då bestämde vi oss för att jag skulle träna och tävla honom, för att ge kontinuitet. I maj 2007 blev han uppklassad till klass III. Sen utvecklades han i rasande fart, självförtroendet och farten kom som på räls. Vi plockade många fina resultat och vi kvalade till SM 2008. Under 2007 och början av 2008 hade han samlat på sig 14 SM resultat i agilityklass och 4 SM resultat i hoppklass. Dessutom hade vi tagit 2 cert och blev 5:a Belgar SM 2007.

På SM 2008 kom vi till final och blev totalt 9a, inte dåligt för att vara hans första mästerskap. Jag och Bazze kommer nog att tävla ihop ibland, när mamma Jonna stannar hemma. Bazze är en fantastisk terv som jag med en liten tår i ögat "lämnar tillbaka" till Jonna. Som tur är, är Jonna och jag mycket goda väninnor och bor inte speciellt långt ifrån varandra, så jag kan ha koll på dem att dem tränar bra *ler*.