KLIPPAN.I veckan bär
det iväg mot Ungern och världsmästerskapen i agility. Mia Nilsson
och hunden Etna från Klippan har revansch att utkräva.
— Förra året gick det inte så bra. Då skadade hon sig på träningen,
säger Mia Nilsson.
Det är andra året i rad som ekipaget
kvalificerat sig till vm för belgiska vallhundar. Den belgiska
vallhunden är stor framför allt i södra Europa, USA och Japan. Det
är också den enda rasen som har ett eget vm.
— Vi ska visa vad vi kan. Sköter jag mig och Etna lyssnar har vi
goda chanser, säger Mia Nilsson om sina förhoppningarna.
I agility är kommunikationen ytterst viktig. Inte
bara det verbala utan även kroppsspråket. Det är också viktigt med
kondition och starka muskler, menar Mia Nilsson.
— Agility sliter hårt på hundarna. Därför tränar man inte det
momentet mer än ett par gånger i veckan, säger hon.
Men så här inför ett stundande mästerskap är det dubbel dos som gäller.
— Det blir också mycket fysträning i form av löpning, men också
sök och spårning, fortsätter hon.
Mia Nilsson har sysslat med agility i 14 år. Det
gör femåriga Etna mer till en nybörjare med sina tre träningsår.
Intresset för hundar har Mia Nilsson haft sedan liten. Redan som elvaåring
skaffade hon sig sin första egenköpta hund. En envis lite terrier. Föräldrarna
skickade henne på hundkurs eftersom de tyckte det var viktigt att hon
hade pli på sin hund. Men det var lättare sagt än gjort. Ledarna
slet sitt hår av frustration över att inte få någon riktig ordning
på terriern.
— Här hade de flesta nog lagt av, skrattar Mia Nilsson.
Men Mia gav inte upp för det och sedan dess har det bara blivit mer.
— Det är himla roligt. Man kan aldrig bli fullärd eller helt nöjd
och det finns alltid saker att förbättra, säger hon.
Några pengar finns det inte i sporten och det kostar en del att åka
runt på olika tävlingar och mästerskap. Men det hindrar inte Mia
Nilsson.
— Jag är väldigt tävlingsinriktad. Det är det som driver mig, säger
hon.