Världsmästerskapen för Belgiska Vallhundar.

Oj, säger jag bara. Ännu en gång fick vi chansen att åka ner på världsmästerskapen. I år gick det i Ungern, närmare bestämt i Székesfehérvar. Vår resa startade tisdagen den 2 maj. Torbjörn (lagledare) och Therese hämtade upp mig nere i Skåne. När bilen var packad körde vi mot färjan (Trelleborg-Sassnitz). När man kör på färjan, det är då man känner att resan har börjat på allvar.

Vägen genom Tyskland var bra, det gick snabbt och smidigt. Värre var det när vi närmade oss Tjeckiska gränsen, vägarna blev små och dåliga. De var något av det krokigaste jag sätt. På vägskyltarna "varning för sväng" var det nästan så att svängen slog knut på sig själv! Man fick stanna, lägga i ettans växel och göra en helomvändning. Som tur var, var det bara runt 18 mil som vara av denna kvallite´. Vi körde vidare ner genom Tjeckien, Slovakien och sedan in i Ungern. Efter många mil, goda skratt, frukost i bilen och 12 timmar senare var vi framme. Det var förmiddag och solen stod högt på himlen. Mmm… vilken känsla som rann genom kroppen.

Varje land skulle registrera sig vid ankomst, dvs. lämna in tävlingsböcker, kopior på stamtavlor och få ut sina tävlingssaker. Det var hårda regler vid in och utgång på tävlingsområdet. Det här året skulle man förutom nummerlapp och armband ha ett passerkort runt halsen. På detta kort skulle ett fotografi sitta. Hade vi det med oss? Svar nej. Vilket myller det blev där uppe på kontoret. De Ungerska killarna som befann sig där var snabba med att erbjuda sina tjänster för fotografering, det var ju i och för sig snällt, men "nej tack" ;). Det slutade med att de scanna in körkortet i data och ut kom ett kort.

Förberedelserna hade varit många och vi hade legat i hårdträning under en längre tid. Det här året visste vi vad som väntade. Ambitionerna var stora och vi visste att vi var på väg mot ännu en upplevelse som skulle borra in sig i våra själar.

På torsdagen fick alla länder sin egen träningstid. Varje ekipage får den generösa tiden 3.5 minuts träningstid. Så jag och Therese fick vara inne på banan i hela 7 min. Men tro det eller ej, man hinner mer än man tror. Innan träningen var det lite nervöst i det Svenska lägret. Etna hade nämligen tvärvägrat att gå upp på balansen (internationell sådan, dvs. utan matta) dagen innan avfärd. Och det kan ju vem som helst räkna ut, går hunden inte på balansen, så kommer man inte så långt. Så, med hjälp av Katri och Jonas plus en burk kyckling var vi beredda. Men helt i onödan, det hade bara varit ett "belgarhjärnspöke" på besök hos Etna. Hon tog balansen som om aldrig hade gjort något annat. Zatoya gick bra på träningen förutom att hon var lite ringrostig vad gällande dubbelhopp. Men ett par hopp över de och allt var som det skulle.

Veterinärbesiktningen gick bra i år, vi hade ju inte med oss någon Mexi som gallskrev vid tatueringstittandet *smile*. Men veterinärerna där nere förstår inte vad dem skriver på och varför, vadå "dvärgbandmask" ska ni avmaska för de…

På kvällen var det invigning. Alla länder marscherade in under sin nationalsång och högt buren flagga. Det är så pampigt, så häftigt och helt obeskrivligt.

På fredag morgon startade tävlingarna. Vi började med hoppklass. Det var en väldigt svår bana, där man fick upp en enorm fart vilket gjorde att där blev många möjligheter skulle lösas. Nära hälften av startfältet (104 st.) diskade sig. Etna föll också i den statistiken. Däremot gjorde Therese och Zatoya ett nollat lopp. Tyvärr räckte inte tiden till någon finalplats. Det blev en 33 placering. Men den regerande världsmästaren, Andy Brown med sin groenendael, öppnade starkt och vann klassen. Lysande lopp!

Sen var det dags för agilityklassen. Sammantaget för mästerskapet var att banorna var öppna, tekniska och oerhört krävande. Banorna är mer öppna och tekniska än vad vi är vana vid. Hundarna får upp en otrolig fart, vilket gör att svårigheter kommer fram på ett annat sätt. I Sverige är banorna mer tighta och hundarna får inte upp samma hastighet.

Therese och Zatoya gjorde återigen ett nollat lopp och den här gången räckte det till en 19 placering. Bra gjort! Men tyvärr, det räckte inte. För att ta sig till final, gällde det att placera sig bland de 10 första i de 4 loppen. Två lopp gick fredagen och två på lördagen. Tyvärr blev det ingen finalplats för Sverige. Vi hade inte heller något lag de här året. Italien låg bra till efter första lagloppet, men som ni vet kan saker och ting ändras fort i denna sport. Vann gjorde Belgien.

Efter Etnas andra lopp tyckte vi att hon var konstig. Hon hade även betett sig underligt på banan, sprang sidan om hinder och ville inte gå upp på A; et. Flera månaders träning och förberedelse fallerade på 2 minuter, Etna var halt och ömmade på vänster fram. Det kunde inte vara sant, inte det här året också. Etna skadade sig i slalomen förra Belgar VM, då en bäckenkota flyttade sig. Hon har varit frisk som en nötkärna nu och verkligen visat toppenform. Hur kunde det här hända, när hände det och hur allvarligt är de? Ja, tyvärr är det frågor vi inte får svar på. Etna kanske är tillbaka efter en vecka, en månad, kanske bara kan tävla och inte träna. Vi får bara vänta och se. Det var i vilket fall som helst skönt at ha Katri på plats, tack för all hjälp!

Efter flera dagars gemenskap var det åter dags att knyta ihop säcken och stoppa ner alla guldbitar av minnen. Efter prisutdelningen var det som sagt dags för alla farväl. Man träffar så många personer under dessa dagar, vi är alla där av samma intresse. Få se dem bästa hundarna, testa våra ambitioner, umgås och samla nya idéer och upplevelser. Själv klart finns där en del väldigt speciella personer man aldrig glömmer. Men, vi får se det positivt, det är bara ett år till nästa Belgar VM. Då ses vi alla igen, i Frankrike.

/ / Mia, som inte ger upp utan satsar ännu hårdare till nästa år. Vem vet, ni kanske får se upp på lydnads plan då istället *smile*

Resultat:

Individuellt:

Världsmästare: Andy Brown med Heidron Casig Sormy Skye, Groenendael, England

2: a Katsuhiko Kameda med Danka von Awaji, Malllenois, Japan

3: e Patrik Tunders med Arco van de Lobohoeve, Mallenois, Nederländerna

Lag:

Världsmästare: Belgien

2: a Ungern

3: a Tjeckien